20 år idag!

paulina kanske tio år senare?

idag fyller man systemet! eller uhhhm, jag menar 20år!
känner mig inte en rynka äldre men heller inte ett år klokare, men när man tittar tillbaka på gaaaamla bilder så ser man ju som tur är en klar förändring.

alla åldrar har verkligen sina för och nackdelar.
när man var allra minst, innan man ens hade börjat på högstadiet FANNS inte bekymmer! att ha dåligt självförtroende fanns inte! man behövde inte stå med sminkväskan och kladda ner ansiktet varje dag för att känna sig duglig! man behövde inte klä upp sig när man skulle till skolan, man dög som man var.
man hade all tid i världen till att umgås med kompisar (helst varje dag efter skolan om man fick för mamma dvs)
och killar? dom var vara äckliga och jobbiga och man kunde ju få killbaciller av dom!

när man började i högstadiet blev det helt annat.. helt plötsligt skulle man lämna sin trygga skola och dom flesta av sina klasskamrater man hade gått med i många år.
man kunde inte längre gå utan smink och i joggingbyxor till skolan.
när man tittade på dom andra tjejorna som gick till skolan kunde man tro att dom hade klivit upp på natten och börjat fixa sig som om dom skulle till fest, hur orkade dom?
men självförtroendet var väl inte på topp så man ville ju varken vara sämre själv eller sticka ut på något sätt.
jag kommer heler aldrig glömma att jag fick underbara kompisar under högstadietiden.
4 otroligt fins tjejer som jag var med dagligen, vi var liksom "ett"
högstadietiden var en tid av osäkerhet, man hade inte hittat sig själv hlt enkelt.

när man började på gymnasiet, det var då allt klarnade.
man får helt plötsligt läsa det man tycker är intressant, och sina klasskamrater är förmodligen likasinnade.
jag skaffade mig på en gång underbara kompisar som jag var med under hela skoltiden, jag hade på något vis fötterna på jorden och visste vem jag var och visste att jag dög som jag var.

visst är det märkligen vad tiderna förändras?

nu ska jag duscha, ska jobba idag, (PÅ MIN FÖDELSEDAG!) well, jag överlever nog.
hare fint på midsommar nu!








till sist tänker jag bjuda på en charmig dikt jag hittat just om att bli gammal, haha.

Att bli gammal är förbannat,
jag kan inte säga annat.
Det är rent helvetiskt
osympatiskt oestetiskt.

Allting hänger, torrt är skinnet.
Trist är sinnet, svagt är minnet,
Munnen full av köpta tänder,
bruna fläckar uppå händer.

Det är fel på hjärnkontoret
fast man själv ej kanske tror det.
Själen gråter, tanken sinar.
Hjärnans celler bort förtvinar.

Slut det är på erotiken,
ingen liten vän i viken
ser på en med lystna blickar.
Kroppen värker, allting klickar.
Reumatismen pinar låret.
Rakt och stripigt hänger håret.

Ögonlocken som gardiner,
ådrorna som serpentiner,
huden nu en knippa rynkor,
här och där syns stora skrynklor.

Tvi den lede, man vill kräkas!
Ingenting nu mer vill läkas.
Jag kan inte säga annat,