oftast drömmer jag fina drömmar, dvs att man är på en vacker plats, med underbara människor och gör roliga saker.
.. men ibland, väldigt sällan är det helt tvärtom. inatt drömde jag en mardröm.
jag kommer dock inte som tur är ihåg allt utan det är rätt suddigt (som tur är?)
jag skulle gå upp i någon slags trappuppgång i ett lägenhetshus och plötsligt började två äldre karlar prata med mig i något språk jag inte förstod. dom log och verkade trevliga men jag hade ändå en dålig känsla i magen.
plötsligt minns jag hurdom griper tag i mig, och båda två för ner mig i källaren där i lägenhetshuset.
jag minns hur jag börjar desperat skrika på hjälp men ingen hör.
dom börjar slita av mig kläderna och jag kunde känna paniken, rädslan och allt det där öka. jag var helt enkelt dödsrädd. (kan nästan känna det nu)
dom var iskalla, hänssynslösa och dom hånskrattade tillsammans medans dom våldtog mig samtidigt som dom slog mig. sen tar det slut (förmodligen vakade jag någongång därefter och det var en stor lättnad..)
så slutligen kan man väl konstatera att drömmar kan vara allt annat än en sommaräng.
men nu är jag vaken, allt är över, jag kan pusta ut och gå och äta en god frukost,
godmorgon mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar