bad bad bad
boooyz
why?
nu tänker jag erkänna en sak, erkänna en sak som jag tror många aldrig skulle våga erkänna eller förnekar för sig själv.
jag har alltid haft en svaghet för bad boys, nivet dom som slår uppkäftiga på fester, förnedrar sina kvinnor och ser dem som deras leksak, dom som går från tjej till tjej och gör inget annat än sårar och ligger runt, dom som har testat allt farligt man kan tänka sig, och får tanterna att backa två steg i kön pga deras kriminella utseende (tatueringar, slitna kläder, piercingar) osv.
jag tyckte att dom var coola, sexiga och man får en slags annan respekt för dem.
man kanske sökte spänningen, utmaningen.
ena dagen kan bad boys behandla en som en drottning, medans ena dagen kan dom ge sin tjej en käftsmäll för att dom kanske är på dåligt humör eller något.
och om tjejen i sin tur skulle säga åt dem bidrar det till att det bara blir värre.
det sorgliga är att det är just dom, som man tror är så fruktansvärt självsäker och totalt orädd, som är det osäkraste och mesigaste på insidan.
är det inte tragiskt?
grupptryck, en dålig barndom eller andra faktorer brukar kunna spela in.
borde man inte tycka synd om dem istället för att tycka att dom är dom häftigaste man känner.
men att man ska behöva slå människor, ta drogor, osv. för att kunna ses som cool?
är det det som vi tjejer tycker är coolt?
på ett sätt är det minst lika tragiskt att falla för sånna typer som att vara en, eftersom man då uppmuntrar deras beteende.
men nivet som allt annat förändras tiderna och man kan skratta tillbaka på tiden då man ansåg att dom ynkligaste i vårt samhälle var som starkaste och coolaste.
en cool människa i mina ögon är idag en människa som vet var man har sig själv och är stolt över sig själv, man vet vad man kan, och även vad man har för svagheter -utan att skämmas för dem.
man vet vad man vill i livet, och gör allt för att nå sitt mål.
..men självklart så försvinner inte den där "badboys" fixeringen fort tror jag, det tar nog många år att inse vad man egentligen behöver och är värd.
bra poäng. jag vill bara tillägga att vi inte väljer de som vi tänder på... jag dvs älskar utmaningar, de som vet vad det vill och ha drivkraft och tar allt med storm, och såklart är lika spontan som jag. det är bara otur att det råkar vara den typen som nästan mestadels är svin. skratta dig lycklig att du har jonas :) vi är alla olika men i grund i botten är vi lika vilsna. /petra
SvaraRadera